Sara

Idag har varit en tuff dag verkligen, jag var spänd hela vägen till Sollerön.
plus att jag blev allergisk mot rosorna vi hade med oss.
Men vi hade iallafall kul på tåget dit, jag var så spänd och nervös så jag drog en massa dåliga skämt som dom andra skrattade åt, jag gör så när jag vill dölja att nått är jobbigt.

Sen när vi kom fram till kyrkan och vi var nästan först, så satt vi där och väntade in alla andra.
så kom lärare efter lärare med tårar i ögonen, har aldrig sett lärare sådär sorgsna.
Svårast var det nog för Håkan, han och Rolf stog varandra nära.
Dom där två hade alltid nått roligt för sig, dom fick oss alltid att skratta med sina påhitt!

Så var de dags att gå in i kyrkan och vi satt hos i bänkarna.
jag satt brevid en lärare så Maria på andra sida om mig såklart.
En vikarie jag hade på gylle för några år sedan spelade orgel och sjöng.
att hon var sådär duktig hade jag inte en aning om, verkligen fint!

Jag hade tårar i ögonen genom hela begravningen, sen när alla skulle gå fram och lägga ros brast allt och jag började grina på riktigt, tänkte så mycket på Roffe, så såg man hans familj stå framme vid kistan och gråta.
Nej usch det var jätte jobbigt, Hans son var så lik honom.. hemskt lik.

Sen blev det våran tur, jag och Maria gick fram hand i hand och la rosorna samtidigt.
det var så jobbigt, all kraft i kroppen försvann kändes det som.

Vila ifrid Rolf, Hagaskolan kommer inte bli sig likt utan dig.
Vi kommer aldrig glömma dig, Du var en underbar lärare.
Vem ska nu hjälpa mig rita klart min bild som du och jag började på?