Livet ?



Är det så här livet ska vara, Ska man verkligen må så här?
Ska jag kämpa utan någon som står bakom mig och tar imot mig om jag faller?
Jag växte upp på ett tryggt sätt, hade min kusin Emma som älskade mig över allt annat och som tog hand om mig, hade även mina andra kusiner och släkten, hade en storebror som då, när jag var liten stog mig nära. Jag mådde bra ändra tills jag började högstadiet, och det började strula med en massa kompisar, eller ja kompisar och kompisar, vissa hade jag klarat mig utan, vissa som bara gjorde mig illa och behandlade mig som skit. Dom flesta av mina kusiner flyttade, och jag kände mig för första gången ensam. och det kommer jag aldrig vänja mig vid, fast jag vet att jag är inte ensam dom finns kvar hos mig. och jag har mina nya vänner, bättre vänner.. men jag kommer aldrig mer få känna den där riktiga tryggheten, och frågan är ju om jag någonsin kommer känna mig lika älskad som då.
jag hoppas det, för jag behöver det, jag har världens sämsta självförtroende.. och det blir inte bättre av att jag blir att känna mig äcklig, ja vissa kommentarer får mig att känna mig äcklig, jag har faktiskt känslor jag också. Jag är en person som tar åt mig väldigt lätt av vad folk säger, inget jag kan göra något åt.

Nej nu ska jag sluta skriva, behövde skriva av mig lite bara..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din mail/msn?

Har du också en blogg?

Kommentar:

Trackback