Sara

att jag inte bloggar så mycket längre är för att jag inte har nått att blogga om nu, jag försöker lämna nått som har varit mitt liv i dom senaste 6 månaderna, försöker glömma nått som är bland det bästa som hänt mig. Men det svåra är att jag inte har nått nytt att greppa tag i, jag har ingen ork.. jag kan inte sova, och när jag väl sover drömmer jag mardrömmar.. Varför är det jag som ska må så jävla dåligt när det är du som betett dig som ett svin? Varför är det jag som gång på gång blir sviken? Du visste allt om mig, och du visste allt jag gått igenom i mitt liv.. Jag trodde du var den sista som skulle behandla mig såhär.. 

Måste säga TACK till mina underbara vänner, ni som ställer upp och alltid finns där när jag behöver er, ni som hittar på saker med mig så jag kan glömma allt för en stund.. Tack till mina fina barn, Max, Neo, Hanna, Viktor och Elin. Ni får mig att inte ge upp, ni får mig att kämpa vidare. För mitt löfte till er har alltid varit att jag alltid ska finnas för er, och det löftet tänker jag aldrig bryta. <3

det var du som fick mig att må bra och kunna le, nu har du förstört allt!